tankar
Det är alltid såhär sent som jag känner för att skriva av mig lite, på dagarna har jag så mycket annat att göra så jag tänker inte på det då.
Humöret i min kropp svajjar upp och ner för varje dag som går. Det är så svårt att förklara känslorna på nåt sätt, även fast jag egentligen har det rätt bra.
Jag har världens bästa pojkvän, jag har världens bästa familj & vänner. Jag jobbar lite då & då och håller på med körkortet. Men ändå känns det "tomt" i kroppen, i huvudet.
jag vill så gärna flytta till egen lägenhet (bor ju som sagt hemma hos jocke & hans pappa) men det har jag inte råd med nu när jag bara jobbar som vikarie. Och jobb växer ju inte på träd så jag är tacksam för det! Men det räcker ju tyvärr inte, och så är det ohållbart i längden. Jag vet ju aldrig när jag får jobba eller om jag får pengar månaden efter. Att skaffa lägenhet och sen stå där med en hyra man inte kan betala är inget jag är sugen på.
Men jag vill så gärna, åh vad jag vill. Bo med Joakim, i vårat hem. Som vi bygger upp tillsammans. Det skulle betyda allt just nu. Inte för att jag inte har någonstans att ta vägen, men ibland blir det frustrerande att bo hemma hos någon annan också, där man kanske inte kan göra precis hur man vill. Och jag vet att jag fortfarande har min plats hemma i björs, men på nåt sätt så vill jag inte "störa" eller göra så att det går åt mer pengar i onödan. Får se lite hur jag gör, men nu är jag hemma och ska stanna några dagar iallafall.
I fredags var det begravning för Joakims mamma, väldigt sorgligt men också fint ♥
Jobbigt att se och träffa alla ledsna människor, och framförallt, att se min Jocke så ledsen. Usch.
Nu får vi blicka framåt och jag kommer finnas för Joakim i alla lägen, alltid och stötta när det är jobbigt.
Lördags så jobbade jag 11.00 - 21.30 på bandycupen, så det blir ju några saftiga slantar med OB tillägg iallafall.
Sen får jag se om jag ska jobba mer i veckan, torsdag som det ser ut nu om inget ändras.
Tråkigt som sagt, att aldrig veta.
Humöret i min kropp svajjar upp och ner för varje dag som går. Det är så svårt att förklara känslorna på nåt sätt, även fast jag egentligen har det rätt bra.
Jag har världens bästa pojkvän, jag har världens bästa familj & vänner. Jag jobbar lite då & då och håller på med körkortet. Men ändå känns det "tomt" i kroppen, i huvudet.
jag vill så gärna flytta till egen lägenhet (bor ju som sagt hemma hos jocke & hans pappa) men det har jag inte råd med nu när jag bara jobbar som vikarie. Och jobb växer ju inte på träd så jag är tacksam för det! Men det räcker ju tyvärr inte, och så är det ohållbart i längden. Jag vet ju aldrig när jag får jobba eller om jag får pengar månaden efter. Att skaffa lägenhet och sen stå där med en hyra man inte kan betala är inget jag är sugen på.
Men jag vill så gärna, åh vad jag vill. Bo med Joakim, i vårat hem. Som vi bygger upp tillsammans. Det skulle betyda allt just nu. Inte för att jag inte har någonstans att ta vägen, men ibland blir det frustrerande att bo hemma hos någon annan också, där man kanske inte kan göra precis hur man vill. Och jag vet att jag fortfarande har min plats hemma i björs, men på nåt sätt så vill jag inte "störa" eller göra så att det går åt mer pengar i onödan. Får se lite hur jag gör, men nu är jag hemma och ska stanna några dagar iallafall.
I fredags var det begravning för Joakims mamma, väldigt sorgligt men också fint ♥
Jobbigt att se och träffa alla ledsna människor, och framförallt, att se min Jocke så ledsen. Usch.
Nu får vi blicka framåt och jag kommer finnas för Joakim i alla lägen, alltid och stötta när det är jobbigt.
Lördags så jobbade jag 11.00 - 21.30 på bandycupen, så det blir ju några saftiga slantar med OB tillägg iallafall.
Sen får jag se om jag ska jobba mer i veckan, torsdag som det ser ut nu om inget ändras.
Tråkigt som sagt, att aldrig veta.
Kommentarer
Trackback
